This is it.

Nu tänker jag alltså inte på Jackson utan mig själv, och nej har inga planer på att gå samma väg som honom.

Det är helt enkelt såhär det ligger till med allt. Jag har senaste månaderna haft en fasad framför mig hela tiden men bakom den fasaden har det inte sett lika lugnt och sansat ut.

Jag har inte haft semester/ledigt sedan sommaren 2008 vilket får extrema följder som jag inte försöker belasta omvärlden med, jag förstår precis vad alla som gått in i väggen pratar om, och förstår precis hur det går till.
Det är Antagligen mycket svårt för dem som inte arbetar att försöka sätta sig in i min situation, men såhär har det i alla fall varit. Sedan den sommaren har jag alltså gått upp kl 5 varje morgon och åkt iväg till ett extremt tungt och fysiskt jobb varje vardag, sedan kommit i säng runt 10 på kvällen vilket är alldeles för sent om man ska orka. För en person som inte är det minsta van kan jag nog lova er att ni inte skulle klara av det en vecka ens. (Finns bevis) Men som tur är har jag jobbat med detta i 6 års tid och klarar det fysiskt. Men fan inte i 80 veckor i sträck det fungerar bara inte. Jag upplevs antagligen som Extremt uppstressad och ibland även grinig på kvällar och helger,det är för att min kropp är så inställd på STRESS pga att cheferna på jobbet konstant stressar på hela dagarna om att man arbetar för långsamt. Det har alltså inte med mitt umgänge på fritiden att göra, men har nu förstått att ni alla blir väldigt lidande va det på ett eller annat sätt. Det är inte meningen :(.

Min värsta mardröm som jag faktiskt drömt nattetid är att jag inte ska sparkad nu om en vecka utan att ncc ber mig arbeta kvar, nu är risken för det som tur är extremt liten eftersom alla papper och allt är klara. Men om det nu skulle bli det skulle jag behöva säga upp mig själv eftersom jag inte skulle klara av att jobba mer. (resultaten av att säga upp sig själv = ingen ekonomisk ersättning)

Jag måste vila, och det lär ta sin tid innan jag mår helt bra igen.

Tack för att ni finns!